Vår politik

Sjukvårdspartiet vänder sig emot centralisering av vården i länet. Idag läggs enheter ner i länsdelar utanför Uppsala och verksamheten centraliseras till Akademiska sjukhuset. Man flyttar personal från närvårdscentrum och skyller sedan på personalbrist när enheterna avvecklas. 

Resultatet blir inte bara försämrad service på berörd ort – utan också ökad belastning på Akademiska sjukhuset. Centraliseringen är en stor orsak till de problem som finns där idag. Hela länets invånare drabbas.

Därför vill vi utveckla vården i kommunerna utanför Uppsala istället för att avveckla dem som idag.

Vi driver:

• Nej till avveckling av vårdcentrum utanför Uppsala och centralisering av verksamhet – jourmottagningar, geriatrik med mera som lagts ner ska återinrättas.
• Fullvärdiga närakuter vid samtliga länets vårdcentrum – där akutläkare kan hantera vissa akuta fall lokalt, så att patienterna slipper köerna och sängarna i korridoren på Akademiska sjukhuset.
• Fortsatt utveckling av närvården med närvårdsavdelningar, mobila vårdteam och samarbete med kommunerna kring exempelvis olika typer av korttidsplatser.
• Bevarande och utveckling av Enköpings lasarett som ett fullvärdigt sjukhus.
• Anpassning av lönepolitiken så det blir mer attraktivt att jobba på enheterna i länet där det behövs.
• Underlätta för små mottagningar på mindre orter i länet.
• Mer dialog mellan kommunerna och regionen i vårdfrågor. Vi ser positivt på lösningar som “Norrtäljemodellen” där lokal vårdverksamhet sköts som ett samarbete mellan en kommun och region.

Mer än var femte av regionens årsarbetare finns inom administration och ledning. Det handlar om chefer, strateger, kommunikatörer, projektledare, handläggare, HR m.fl. Den administrativa personalen är fler än vad regionen har anställda läkare.

Vissa av dessa är förstås nödvändiga, men andelen och antalet har ökat dramatiskt under de senaste decennierna. Under 2010-talet var varannan av regionens nyrekryteringar inom dessa kategorier. Under 2020-talet har antalet fortsatt svälla trots nedskärningar, anställningsstopp och ständigt färre vårdpersonal.

Denna överbyggnad har inte avlastat vården som tänkt. Tvärtom lägger administrationen sig som en våt filt över verksamheten. De studier som finns pekar på att vårdpersonal lägger mellan 35 % och 45 % av sin arbetstid på administration. Administrationen borde förstås avlasta men har istället visat sig tillföra nya krav på vårdpersonalen.

I vissa delar av landet har man börjat vända på trenden och rikta besparingskraven mot overhead för att kunna freda vården. Så till exempel vid Karolinska sjukhuset i Stockholm.

I Uppsala väljer man att göra tvärtom. Under 2025 skar man ner personalstyrkan vid Akademiska sjukhuset med 650 personer samtidigt som ledningskontoret växte med 66 tjänster. Man tillsätter olika ledningsgrupper utan tydlig riktning för att rädda ekonomin, men skär i praktiken ner på vården och sparar genom trubbiga (ej riktade) anställningsstopp som försvårar för de verksamheter som måste fungera.

Sjukvårdspartiet i Uppsala län vill rensa i byråkratin och flytta tillbaka tyngdpunkten till vården och konkret nytta.

För att minska byråkratin behöver vi ha ett större samarbete mellan olika vårdformer. Till exempel kan det göra att prover inte behöver tas om i onödan.

Sjukvårdspartiet i Uppsala län vill:

• prioritera vård framför administrativ overhead,
• hålla tillbaka “mittokratin” av strateger, HR, kommunikatörer och andra poster som verkar mellan ledning och verksamhet,
• att personal på golvet ska kunna stanna inom kärnverksamheten genom karriärvägar där man kan kombinera praktiskt arbete och ledning,
• minska antalet kommunikatörer – kommunikationen i pressen får vara sämre om det leder till mer vård. Vi behöver prioritera regionens pengar,
• ha tydligare politisk ekonomistyrning och färre trubbiga åtgärder som till exempel anställningsstopp,
• rensa upp bland administrativa bördor och krångliga processer.
• utveckla digitala system som förenklar (inte försvårar),
• så långt som möjligt ta bort icke nödvändiga regler och arbetsmoment för vårdpersonal som hindrar fokus på god vård.

Sjukvårdspartiet i Uppsala län tycker att vården måste utgå från patienterna. Vi tror att både patienttrygghet och vårdkvalitet skulle kunna förbättras genom det. Till exempel ser vi positivt på Norges modell med en ansvarig läkare för varje patient, som kan bidra med kunskap om patienten vid samordningen av insatser, och se till att saker inte faller mellan stolar.

Anhöriga, vårdtagare och vårdutförare berättar ibland om dåliga rutiner som finns på Ackis och patienter som kommit i kläm mellan olika vårdinstanser. Rutinen för att hitta bäddar på Ackis är att en sköterska ringer runt till 40 avdelningar ett par gånger om dagen, om den hinner. Prover tas om trots att de redan är tagna inom primärvården. Patienter tvingas träffa en sjuksköterska först fast de vet att det är läkarkompetens de behöver.

Vårdcentraler är ofta fulla så att man inte får tillgång till dem utan hänvisas till närakut eller akuten. Vid en utredning händer det att vårdtagare far runt mellan olika instanser till synes helt utan samordning, och gärna med minst tre månaders väntetid mellan varje instans. Ibland händer ingenting utan någon med gallsten får vänta i flera månader med stor smärta och kräkningar utan att få en operation, trots att det är enda lösningen, tills föräldrarna i desperation köper operationen privat.

Patientotrygghet leder ofta till fler sjukvårdsbesök och även fler akuta sådana. En ökad trygghet i att vården är tillgänglig när den behövs skulle leda till att vårdens resurser kunde användas bättre. Ett exempel är patientotryggheten i förlossningsvården som leder till ökat antal akuta eller onödiga kejsarsnitt som medför fler komplikationer för mamman, samtidigt som de är kostnadsdrivande för vården och kräver mer rehabilitering och längre läkningstid. Genom fler barnmorskor och tryggare förlossningar så kan vi alltså även få mer pengar över till annan vård.

Det finns saker som kan rättas till både i det stora och i det lilla. Inom Sjukvårdspartiet i Uppsala län tror vi att vårdpersonalen själva sitter på många lösningar (t.ex. för schemaläggning), medan vissa problem bör lösas tillsammans med IT-kompetens eller bättre samordning med hjälp av SKR (Sveriges Kommuner och Regioner). Det kan exempelvis vara upphandlingar och utveckling av programvaror som behövs inom hela landet.

För att förenkla och göra vården smidig för patienterna vill vi bland annat se:

• tillgänglig vård nära patienten,
• minskning av transporter och samordning av transporter (t.ex. sjukresor och färdtjänst),
• kommunikationsväg för patienter under pågående vård (jmf. sms-tjänst/chatt),
• nationella patientsäkra digitala system så att patienten kan se alla sina bokningar, provresultat, utlåtanden, vaccinationer och medicinering (1177.se bör kompletteras),
• samordning av sjukbesök för multisjuka, för att minska antalet besök,
• möjlighet till digitalt möte för uppföljning när det räcker,
• en översyn av var det bildas flest vårdköer så att de kan undvikas.

För ökad kvalitet och trygghet för patienter i regionen driver vi också:

• en trygg förlossningsvård,
• att kosten vid längre sjukhusvård ska ses som en del av vården, och vi vill säkerställa att sjukhusmaten håller en högre kvalitet än med dagens lösning med långa transporter,
• bevarat och utökat arbete med vårdhundar tillgängliga för långtidssjuka, särskilt barn,
• anslutning av regionen till befintliga och fungerande nationella system för sms-livräddning, så frivilliga med kunskaper inom HLR (inte bara vårdpersonal) kan rycka in vid nödfall och rädda liv.

En av regionens stora problem är tillgången till utbildade läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Problemet blir större när inte personalen på golvet prioriteras eller lyssnas på. Då blir det självklart mindre attraktivt att jobba hos regionen. Man söker sig till andra arbeten, går i privat tjänst eller undviker en karriär inom vården.

Bristen på personal leder till ökade kostnader, vilket innebär nedskärningar och sämre villkor för de anställda, vilket i sin tur leder till ytterligare personalbrist. Samtidigt befästs regionens beroende av hyrpersonal.

Nya politiska prioriteringar behövs för att bryta den onda spiralen. Sjukvårdspartiet ser satsningar på personalen som ett av de främsta verktygen för en starkare vård.

Avlasta vårdpersonalen

Vårdpersonal ska givetvis få fokusera på vårduppgifter och inte annat. Om administration, kringuppgifter med mera distraherar från det väsentliga blir arbetet både mer tungrott och stressigt. Vi vill:

• rensa upp bland administrativa bördor och krångliga processer,
• utveckla digitala stödsystem som underlättar istället för stjäl tid från dem som arbetar i sjukvården,
• inventera uppgifter som kan delegeras till annan personal än utbildad vårdpersonal,
• garantera tydliga rutiner, processer, riktlinjer och arbetsbeskrivningar,
• säga nej till “hyvling” av budget – vi vill ha riktade besparingar och politiskt ansvar,
• så långt som möjligt ta bort onödiga regler och arbetsmoment för vårdpersonal som stör fokus på god vård.

Trivsel, trygghet och hälsa för personalen

Regionen ska vara en trygg och hälsosam plats så att personal trivs, stannar i verksamheten och sjuktalen hålls låga.  Bra scheman som personalen har stort inflytande över är avgörande – något som synts tydlig i exempelvis Västerås när de satsat på just personalstyrda scheman. 

Detta måste vara prioriterat. Något annat har varken regionen, patienterna eller de anställda råd med. Vi vill se:

• större medbestämmande hos personalen,
• tid för pauser för att minska stress och ge möjlighet för informationsutbyte – inte nedskärning på kaffet,
• friskvårdsbidraget ska vara högt och enkelt att använda,vidareutveckling av visselblåsarfunktionen för anställda,
• garantera rätt till sommarsemester enligt gällande kollektivavtal,
• ge personalen medbestämmande över sina scheman.

Vi har tidigare lyft frågan om schemaläggning i en debattartikel hos Arbetarbladet.

Vidareutbildning och karriärvägar

En nyckelfråga för regionen som attraktiv arbetsgivare är möjligheten till vidareutbildning och kompetensutveckling. Vi vill att:

• utbildning ska synas i lönekuveret,
• regionen underlättar vidareutbildning på den anställdes egna initiativ, till exempel genom äskanden ur fonder som den vid Akademiska,
• personal på golvet ska kunna stanna inom kärnverksamheten genom karriärvägar där man kan kombinera praktiskt arbete och ledning.

Rekrytering bland studenter inom vårdutbildningar

Regionen har till sin fördel att den omfattar en av landets största lärosäten för vårdutbildning. Detta behöver utnyttjas för att säkra rekryteringen av ny personal. Vi vill tidigt aktivt knyta studenter inom vårdyrken till regionens verksamheter genom:

• att utreda tidiga avtal och förmåner för studenter som går direkt in i regionens tjänst,
• ordentligt med AT- och PTP-platser samt praktikplatser/VFU för vårdstuderande,
• möjlighet till fler deltidsanställningar vid sidan av studiernas senare terminer.

Politiker och tjänstemän i regionsektorn har länge sett digitalisering som en magisk lösning där fler digitala tjänster och fler strategier automatiskt ska leda till effektivisering och besparingar. Men digitalisering är ett verktyg, liksom en hammare. På samma sätt som en hammare kan vara användbar för att slå in en spik kan man också råka slå sönder saker med den. En digitalisering med bra resultat kräver att vårdpersonalen som ska använda verktygen är med i utvecklingen eller kravanalysen inför upphandlingen.

Digitalisering kan alltså vara bra och hjälpsam om den implementeras klokt, men idag vittnar många i vården snarare om att den blir en belastning. Antalet ”klick” som krävs för att genomföra enkla administrativa uppgifter växer och växer när de borde bli färre. System som upphandlats och beslutats om högt över huvudet på personalen blir en extra pålaga i stället för en effektivisering. 

Nyligen såg vi en upphandling av systemet Millenium i Västra Götaland som ett extremt dåligt exempel. Systemet filtrerade bort ordet “inte” i patientjournaler och kunde ha lett till livsfarliga situationer för patienterna – lyckligtvis avbröts denna implementering efter läkarnas protester, och “bara” miljonerna i kostnad för den misslyckade upphandlingen blev skadan.

Det finns förstås en lösning för hur en modernisering där digitala verktyg hjälper istället för stjälper. Lösningen stavas att lyssna in och inkludera personalen.

Vi vill driva frågan om ett nationellt journalsystem, så att alla vårdinrättningar kommer åt all patientinformation. Bokningar och avbokningar bör kunna ske digitalt på ett enkelt sätt. Ett gemensamt journalsystem kan införas stegvis med olika moduler som kan uppdateras var för sig t.ex. då regler och behov förändras.

Om spårvägen ska byggas i Uppsala måste kostnaden med eventuella kostnadsökningar tas ur länsplanen som finansieras av staten. Just nu finns stora risker att Region Uppsala och alla kommuner runt Uppsala kan komma att tvingas betala för Uppsalas kommunpolitikers längtan efter spårväg.

Vi hade önskat att en så här stor investering hade haft en stark förankring, till exempel ett beslut i regionfullmäktige, eftersom det är Region Uppsala som kommer att leva med beslutet och kostnaderna framöver. Vi förordar som parti att alla större frågor ska föregås av dialoger med medborgare och den förankring som saknats här. En folkomröstning borde ha genomförts.

Att en kommun kan besluta ett trafikslag som senare hamnar i regionens budget är under all kritik, alla kommuner i regionen borde självklart ha deltagit i beslutet eftersom de ska dela på kostnaden. Driftkostnaden för regionen blir cirka 200 miljoner kronor per år, och till det kommer utgifter för lån och amorteringar på den vagnhall som ska byggas.

Här publiceras strax vår politik för kollektivtrafiken i Uppsala län.

Under mandatperioden har tandvården blivit billigare för pensionärer men på bekostnad av att den fördyrats för många andra, trots löften från både höger och vänster att den tvärtom ska bli billigare. 

Det blir dyrt för regionen i längden när människor drar sig för exempelvis enklare tandvårdsbesök av oro för plånboken. Inte sällan utvecklas problemen och blir så allvarliga att de till slut blir till en större kostnad för sjukvården.

Sjukvårdspartiet vill göra tandvården billigare regionalt och arbeta för en lösning där tandvården ingår i sjukförsäkringen.

Regionen behöver förbättra dialogen med medborgarna som berörs av besluten som tas. 

För många är regionvalet det svåraste valet i höst. Många vet inte vad regionerna beslutar om och ännu mindre vilka deras regionpolitiker är. Viktiga beslut om vård och kollektivtrafik tas över huvudet på regionens medborgare med lite insyn.

Sjukvårdspartiet i Uppsala län med sin starka lokala förankring i kommunerna vill bidra till att få besluten närmare folket. Medborgarna måste få säga sin mening innan viktiga beslut, inte bara informeras efteråt.

Vi vill:

• införa möjlighet att lämna medborgarförslag till regionfullmäktige och regionens nämnder,
• anordna mer regelbundna möten om vårdfrågor där patientperspektivet kan lyftas fram,
• få politikerna att lyssna på vårdpersonalen i större utsträckning,
• se till att medborgarna ska ha större inflytande på kollektivtrafiken,
• att så många beslut som möjligt tas i fullmäktige och nämnder så att besluten blir tydliga och enkla att följa,
• att så många politiska sammanträden som möjligt är öppna för allmänheten att besöka,
• genomföra folkomröstningar och/eller medborgardialog innan stora beslut (till exempel om spårvägen).

Tillsammans med andra lokala partier stödjer vi vidare idén med skilda valdagar, för att tydligare kunna fokusera på kommunval, regionval och riksdagsval var för sig.