Vi är till för dig!

Det är tragikomiskt med det som hänt apoteken sedan avregleringen.

Den borgerliga regeringen bestämde sig för att avreglera apoteksmarknaden var det med slagord som liknade ett apotek i var buske! Lyckan var att det öppnade två och näringsminister Maud Olofsson fick många att applådera. Fler apotek, billigare medicin och möjligheten att kunna köpa huvudvärkstabletter även på en söndag, blev socialminister Göran Hägglund (KD) mantra.

Alla former av varningar viftades bort. Det skulle inte vara ett monopol utan det skulle bli valfrihet med en mångfald av utförare som skulle lockas med miljoner i skattesubventioner. Ja  åtminstone till mars 2013. Sedan skulle marknadskrafterna visa på hur bra en avreglering var.

Så visar det sig att lönsamheten blev dålig och att många apotek i glesbygden riskerar att stängas 2013. I statens ägardirektiv är alla apotek, även de privatdrivna, skyldiga att hålla öppet fram till mars 2013. Därefter får apoteksägarna göra hur de vill bjuda ut dem till en försäljning eller avveckla.

Före avregleringen var det  svårt att rekrytera farmaceuter och det blev inte bättre med fler aktörer. I ett bristyrke stiger lönerna.  Sedan minskade kraven så att det endast behövdes en farmaceut i tjänst under öppettiden.  När lönsamheten sedan uteblir saknas den ekonomiska grunden att driva ett apotek vidare. Utan vinst inget apotek.

I en rapport från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket som kom i april 2012 står att regeringens mål om mångfald på apoteksmarknaden kommer att bli svårt att uppnå. I samma rapport sägs att ”mycket få nya apotek öppnat i glesbygdsområdena”. Så hurrar ropen kring kvinnan i Malå, utbasunerad av tidigare minister Olofsson, ekar ihåligt. Det reella resultatet av alliansens avreglering blir att den som bor i landsbygden kan vänta sig en apoteksdöd.

Verkligheten visar att det som var tänkt var långt ifrån vad det blev. Ytterligare en misslyckad avreglering från alliansen. Inga hungriga farmaceuter  knopade upp på landsbygden. Sedan avregleringen 2009 har det endast öppnats två apotek på helt ny orter medan det började att kryllar av apotek i storstäderna där man kan köpa krämer, vitaminvatten och tuggummin.

Det tragikomiskt med de svenska apoteken efter avregleringen är att priserna på receptfria läkemedel inte sjunkit, utan i flera fall dramatiskt ökat. Farmaciförbundet har påtalat att arbetsmiljö och kundsäkerhet kraftigt försämrats.

Så vad var det medborgarna fick för nytta av att subventionera en avreglering som leder till längre väntetider, sämre råd, stöd och information från apotekspersonalen. Enligt regeringens utredning har det blivit svårare att få tag i receptbelagda mediciner inom rimlig tid. Därtill kom en artikel i november 2011 där Svenska Dagbladet avslöjade att apotek ägda av riskkapital slussade stora belopp till skatteparadis. Sedan har de givit sken av att bolagen går dåligt och därmed får miljonsubventioner av regeringen för att fortsätta driften enligt ägardirektiven.

Kostnaden för regeringens avreglering av apoteket ser ut att få en mycket dyr ideologisk prislapp.

Men glöm inte Maud Olofssons retorik om kvinnan i Malå. Det blev trotts allt två nya apotek medan det läggs ned fler i mars 2013. Annie Lööf och Göran Hägglund kan än så länge, innan verkligheten gör sig påmind, leva i sin ideologiska bubbla.

I dag känns den svenska samhällsdebatten alldeles särskilt urvattnad och allt mer som en blek blåkopia av ett USA. Vill vi ha större klasskillnader med skattesänkningar där de som har får mer medan ekonomin försämras för sjuka människor som skoningslöst jagas av arbetslinjen och tvingas söka arbete som lösning på sin sjukdom?

Vården står inför en kris som dagen politiker sopar under mattan. Vem ska arbeta där nu när allt fler går i pension? Platserna ska fyllas av en läkarutbildningen som är för liten och där vidareutbildning för vårdpersonalen inte lönar sig.